onsdag 16 september 2009

Hej alla !
Det var ett tag sedan som jag var här och skrev......
Jag har haft så mycket att göra på sista tiden, så det har inte varit prioritet att sitta här och skriva tyvärr. Till detta kommer en kronisk värk i ryggen som jag har fått dras med i många år efter en trafikolycka. Den har gjort sig påmind på sista tiden också.
Nej, jag ska inte sitta här och gnälla, utan jag ska bara informera lite om läget. Jag kommer tillbaks med fler roliga berättelser. Det kan ni lita på. Jag måste bara klara ut en del saker först.

På återseende får man väl säga !!!!!!!

Anders

onsdag 19 augusti 2009

Hej alla där ute !

Det var länge sedan.....Har haft lite mycket nu över sommaren, men nu är jag på banan igen.

Det jag nu ska berätta handlar om min kollega Mattias.
Detta var en helg, jag tror det var förra vintern om jag inte minns fel. Vi satt och jobbade som vanligt. Jag och Mattias sitter ganska nära varandra, medans Robban och Rasse sitter lite längre bort.

Jag skulle tatuera en bild som en kund hade skissat upp. Jag tyckte personligen att den var mycket bra gjort, så jag kände att jag var tvungen att visa Mattias den och höra vad han sa.

Jag håller upp teckningen så Mattias kan se den och utbrister:

- Kolla här vad snygg teckning killen har gjort!

Mattias gör ett litet uppehåll i sitt arbete och svarar:

- Va fan ! jag ser ju inget. Jag har ju inte glasögonen på mig, utbrister då Mattias.

Jag hajar till lite och sneglar lite på Mattias kund som sitter och ser väldigt förvånad och något bekymrad ut.

Mattias kopplar förmodligen direkt vad han har sagt som inte låter vidare bra i hans kunds öron. Han kontrar snabbt och säger:

- Alltså, jag menar inte så.....Jag ser alltså bra på nära avstånd, men får använda glasögon när jag skall se på längre avstånd.

Jag ser till min lättnad att kunden blev nöjd med det svaret.

Ha !Ha ! Ja, som det kan bli......

Ha det nu så bra där ute och ta hand om er.

tisdag 16 juni 2009

Hej !
Det var en gång, jag tror det var för ca 12 år sedan. Det var två unga killar som hade bokat tid hos mig och Robban. Rätt som det är när vi sitter där, börjar Robbans kund att må lite dåligt och känner sig svimfärdig. Robban talar om för honom att de kan ta en paus så han kan ta ett glas vatten och eventuellt gå på toa och skölja ansiktet, eller gå ut och ta lite frisk luft.
Sådant händer i bland. Då måste man vara professionell även när det gäller dessa saker. Man måste vara lugn, tala om för kunden att det är fler som mår dåligt, erbjuda ett glas vatten, eller låta hon/han få ta en lite längre paus så att kroppen känner sig redo igen. Som de flesta vet är det inte själva tatuerandet som gör att kunden mår dåligt, utan det är kunden som är nervös och inte andas rätt. Nej nu till historian igen.
Robban satt alltså där och tog en liten paus medan jag satt och körde på kompisen. Nu bar det sig inte bättre utan att min kund börjar se lite småblek ut också. Jag frågar om även han vill ta en liten paus och det hade han inte mycket emot.
Nu sitter jag och Robban där och tittar på varandra. Det är ju lite smått ironiskt. Två kompisar och så samtidigt dessutom. Till slut tycker jag att vi får gå och titta hur våra kunder mår. När vi kommer ut i hallen ligger där en stackare på golvet. Han har precis vaknat efter att ha svimmat. Hans kompis sitter på trappan med ansiktet i sina händer och utbrister:
- Fan ! Jag kommer precis från toaletten. Jag svimmade där inne. Nu mår jag lite bättre i alla fall.
Jag och Robban böjer oss ner och hjälper den stackaren upp så att han kan sätta sig på en stol.
Det tog väl sådär en kvart till så var vi i full gång igen. De mådde jättebra under hela fortsättningen. Vi skrattade väl mest åt det hela. De hade bestämt att de skulle göra tatueringen samtidigt som kompisar, men de anade inte att de skulle kompis-svimma också...ha! ha!
Krama om varandra !
Vi hörs snart igen.

tisdag 9 juni 2009

Hej där ute !
Det var en kvinna som beställde tid hos mig. Hon ville ha sitt namn skrivet på kinesiska. Hon fick som vanligt en tid lite längre fram.
Så kom den dagen som hon säkert hade väntat på länge. Hon satte sig ner i soffan. Hon fick en kopp kaffe, vilket vi brukar bjuda våra kunder på medan vi gör i ordning allt som måste förberedas inför en tatuering. Efter en stund säger jag till henne att ta plats i stolen. Jag brukar alltid göra det allra sista, såsom att "ladda maskinerna", lägga ut plastfolie, ställa fram färgkoppar mm så att kunden kan se att allt är sterilt och ok. Jag frågar henne:
- Jaså, du ska ha ditt namn på kinesiska. Okej, har du lappen så skall jag se hur det ser ut.
- Va ! Jag har ingen lapp. Kan inte du det? Ja ha ! det kanske man skulle ha med sig. Jag trodde kanske att du kunde det annars.
Mycket har jag blivit förvånad över men detta......Jag hade sådan lust att säga till henne att det är klart, jag kan ju alla 3000 tecken utantill. Allra helst när man tänker på att hennes namn naturligtvis inte finns på det språket. Man får ju oftast göra ett tecken som på något sätt associerar till hennes namn.
Ja, ja ! där ser man. Jag slutar som sagt aldrig att förvåna mig. Det slutade i alla fall med att jag gjorde en liten fjäril i stället. Det var väl helt okej det också....... om inte bättre om ni frågar mig.
Kram på er alla där ute och ta vara på era liv. Vi hörs snart.

onsdag 3 juni 2009

Hej !
Jag måste även denna gång hoppa över en bra historia. Det kommer en i morgon eller i övermorgon i alla fall. Jag får passa på att besvara de kommentarer jag fått.
Jo, det är helt rätt. Om jag lägger ut bilder vet mina kunder oftast om det. Jag brukar nämligen säga detta när jag tar kortet. Om de har något emot att jag kanske lägger ut det på nätet eller i någon pärm.
Sedan till frågorna om jag kommer att lägga ut bilder här på min blogg. Nja....Jag tror nog i så fall att jag lägger upp en "my space-sida" i så fall. Där kan man ju ha en helt annan presentation över studion, oss, öppettider, jobb vi har gjort m.m. Jag vill bara få ihop allt material jag vill ha. Just nu har jag köpt en ny digital systemkamera som tar grymma bilder. Jag har en hel del bilder i den nu, så det känns som det kan bli aktuellt snart.
Okej då ! Här kommer en liten historia då.......
Det var en dam i övre medelåldern som bokade tid hos mig en gång. Hon bokade tidigt på året och fick en tid ett par tre månader efteråt.
Jag jobbar på kvällar, så jag brukar ha min första kund halv sju ungefär. Det var också vid denna tidpunkt hon hade fått sin tid.
Allt rullade på som vanligt i ett par månader. En tidig morgon sätter jag mig i bilen för att åka till mitt andra jobb. Det jobbet börjar sju på morgonen. När jag kommer fram till mitt arbete ringer det i min mobiltelefon. Klockan är då ca kvart i sju kanske. I andra ändan hör jag en något sur dam som är lite kort i rösten som säger:
- Vad är du någonstans ?
Jag fattar naturligtvis ingenting. Hon presenterar sig inte heller.
- Var är du och när kommer du ? Jag har stått här sedan halv sju och väntat.
Nu börjar jag bli lite småirriterad. Så här på morgonkvisten dessutom. Jag säger:
- Och vem pratar jag med och framför allt vad i hela fridens namn menar du att jag skall vara?
- Jag heter .........X och jag hade beställt tid hos dig nu kl. sju. Jag står här utanför din studio. Kommer du eller?
Oh, herre gud tänkte jag. Då kom jag på att det var den här något över medelålders-tanten som jag pratade med. Hon som hade bokat tid för ett par månader sedan. Jag kom också på att hon har ju faktiskt tid hos mig i kväll. Jag fick bara säga:
- Ojsan ! det har blivit något fel i kommunikationen någonstans på vägen. Jag ursäktar om jag inte förklarade tydligt nog, men det är inte för än halv sju i kväll du ska komma. Alltså arton och trettio.
Den fortfarande något märkbart sura kvinnan/tanten/damen tyckte väl att allt fel var mitt, men hon kom på kvällen i alla fall och fick sin tatuering och vandrade ut ur studion lycklig. Det är det som räknas. Nu mer är jag väldigt noga med att säga arton och trettio och inte halv sju. Hi, Hi, Hi ! Glöm inte att ha lite koll på annonserna på min blogg. Det är en hel del intressanta.
Kram på er alla så hörs vi snart igen.

måndag 1 juni 2009

Hej igen !
Tänkte inte lägga in någon rolig historia om någon episod idag. Jag tänkte bara att besvara inlägget från den som behagar vara anonym. Det frågas om varför inte jag lägger upp bilder. Jag hade tänkt från början att det skulle vara en blogg där det inte skulle finnas något sådant. Som ni ser i min bloggbeskrivning, så har jag skrivit att jag inte kommer att ta upp vem som är bäst eller sämst och skitsnack hit och dit. Jag vet inte riktigt om det blir den blogg som jag hade tänkt mig att den skulle bli då. Jag får väl fundera lite. Man vet aldrig. Jag har fått en del påtryckningar från olika håll, så jag får se. Blir det fler, kanske jag ändrar mig.
Kom fram ur garderåben du "anonyma" tjej eller kille så kan vi ta ett snack.
Kommer snart en ny rolig anektot. Håll ögon och öron öppna.
See you ! som dom säger over there.

torsdag 28 maj 2009

SYNFEL ELLER !

Hello ! , i´m back again Hi, Hi !
Vi har en mycket duktig kollega i studion som heter Mattias. Han kommer från Stockholm. I slutet på varje månad kommer han ner till oss och tatuerar. Det har han gjort i snart 3 års tid. På tattoo Lions studio har vi så, att vi sitter i två stora bås kan man säga. Mattias sitter inne hos mig och Rasmus sitter inne hos Robban.
Jag sitter denna lördagseftermiddag och ska göra en tatuering från ett mycket snyggt tecknat motiv. Jag tror det var ett lejon med lite natur och annan vegetabilisk blandning.
Jag kommer ihåg att motivet var mycket skickligt ritat. Jag kommer inte ihåg vem som hade gjort det, men det märktes att personen i fråga hade talang för det i alla fall.
Jag satt alltså där med min kund och skulle just börja tatuera när jag plötsligt kom på att detta borde Mattias se. Jag sträckte upp teckningen mot Mattias håll så att han kunde få se den fina teckningen. Mattias tar en liten paus i sitt arbete och tittar bort åt vårt håll för att se bilden som jag håller upp. Mattias utbrister:
- Jag kan väl för fan inte se något. Jag har ju inte på mig mina glasögon......
Jag tittar lite försynt på Mattias kund och ser att han har ett något undrande ansiktsuttryck.
Oj ! tänkte jag. Det var inte bra.
I samma stund vänder sig Mattias om och ser sin kund sitta där och titta lite frågande på honom.
- Nej ! alltså, jag ser perfekt på närmre håll. Det är bara det att jag måste ha glasögon för att se på lite längre håll.
Kundens undrande blick avtar något och han sätter sig till rätta igen och börjar skratta. Jag behöver väl egentligen inte säga att vi andra inte var sena att skratta vi också.
- Klart för idag ! slut för idag ! som min gamla magister i skolan alltid sa.

OBS ! Titta i vänsterspalten. Det kanske är någon annons som är intressant att klicka in på.

På återseende ! Vi hörs snart igen.

söndag 24 maj 2009

HAR JAG GJORT BORT MIG ?

Hej alla !
Nu ska jag berätta en liten historia där jag gjorde bort mig......
Det började med att det var en mamma till sin 16-åriga dotter som ringde. Hon undrade om jag kunde göra en piercing på henne. Jag förklarade att vi har aldrig sysslat med sådant i min studio och kommer aldrig att göra det heller. Hon blev lite besviken och sa att det var någon Anders som sitter i en tatueringsstudio som utför sådant.
Jag fick förklarat att det måste vara Anders Pihl i stället och inte jag.
Jag tänkte att jag skulle vara snäll mot mamman, så jag tänkte ge henne ett par förslag på var hon kan ta med sin dotter och utföra detta. Jag sa då:
- Vet du var G-punkten är ?
Nu dröjer det en stund av tystnad i luren tills jag har funderat ut vad jag sagt. Va fan! Herre gud ! Vad sa jag????
- Oj, nej jag menade inte så. Det finns en erotik-butik i Varberg som heter G-Punkten. Där sitter nämligen Anders Pihl, som du säkert har hört talas om.
- Jaha ! ja ! jo ! Vi får väl ringa dit då kanske.
När jag hade lagt på funderade jag lite på vad jag sagt och tänkte sedan på vad hon måste ha tänkt. Va fan har jag och göra med det, eller något sådant. Jag skrattade lite för mig själv och tyckte att det kan jag väl bju på i så fall. Hi! Hi !

Ha det så mysigt och gosigt där ute !
Vi hör snart igen.

torsdag 21 maj 2009

NÄS-KÄNNING

Hej igen !
Har varit lite krasslig så jag har inte orkat att skriva någon ny liten anektdot. Här kommer en i alla fall.
Som vanligt satt jag med en kund och tatuerade. Kunden hade denna kvällen valt ett motiv med en orm och lite blommor och blader.
Jag skall bara förklara lite hur en tatueringsmaskin fungerar. Detta hör nämligen till historian.
En maskin fungerar i princip som en ringklocka. Det är två magnetspolar och en kontatktskruv som den så kallade baren har kontakt med. Den går upp och ned i en hastighet av ca. 3000 slag per minut. Nålen med dess nålstav sitter på baren. Nålen sticker sedan ut i en så kallad tip. Det ser nästan ut som en nål i en symaskin när den är igång. Uppe i kontaktskruven är det allt emellan 5 och 12 volt.
Nu till historian.
Jag satt alltså där och gjorde ormen med blommorna på bröstet på killen. Han var lite nyfiken under tiden. Det är ju inte så konstigt i och för sig. Det är väl de flesta. Det var bara det att när han ville titta, fick han böja ner sitt huvud mot bröstet hela tiden. Rätt som det var ryckte han bakåt med huvudet i full kraft. Jag blir lite förvånad och tror att jag kört på någon känslig nerv eller något sådant. Jag la i från mig maskinen och tittade på min kund. Då fick jag se att han satt och gnuggade näsan för fullt. Han hade alltså satt nästippen på kontaktskruven. Oj. Oj, Oj, Vi satt nog och skrattade i 10 minuter innan vi kunde sätta igång igen.
Så ett varningens ord till er där ute:
Var inte för nyfiken när ni får en tatuering på bröstet. Om ni inte vill ha upp till 12 volt i näsan vill säga.
Hej då alla där ute !
P.S Tycker ni min blogg är rolig, kan ni väl sprida ut det till andra också är ni snälla.
Kram på er !!!!

tisdag 12 maj 2009

Hallå igen !
Nu är jag här med en liten historia till.
Dagen började som vanligt med att jag och Robban hade ett litet snack som vi brukar ha innan kunderna kommer. Vi snackade lite om jobb som vi har gjort och jobb som vi ska göra. Det är det bästa med att ha en kollega i studion. Man får prata av sig lite med en annan människa som förstår och sitter i samma båt så att säga.
Min kund kommer först och jag förbereder allt som skall göras innnan vi kan sätta igång. Efter en stund kommer Robbans kund och det är samma visa där.
Till saken nu !!!!!
Nu är det så här, att hans kund vill ha en liten grej under troskanten. Hon sitter alltså och håller ner byxan och trosan under tiden som Robban tatuerar dit det lilla motivet. Robbans kund har en kompis med sig som vill titta på också. Hon arbetar för övrigt på Falkenbergs Laxrökeri. Jobbar man på laxrökeriet är det allmänt känt att man mer eller mindre luktar den inte allt förnämliga doft som sprider sig där inne, oavsett efter dusch och klädbyte.
Nu ramlar det in ytterligare några kompisar till Robbans kund. En av dessa utbrister:
- Fan vad här luktar fisk här inne!
- Va fan säger du ! säger Robbans kund som sitter där med byxor och trosor nerdragna en bit. Hon ser lite förnärmad ut kan man säga.
- Nej fan, utbrister den något frispråkiga tjejen.
- Inte du, fattar du väl. Jag menar ju hon som sitter jämte dig.
Jag har lyssnat på denna lilla konversation och kan inte låta bli att titta på Robban lite försynt.
Han sitter där och tittar lite frågande på alla dessa tjejer och vet inte riktigt hur han skall tolka den något generade tjejens uttalande.
Till slut brister vi alla i ett gott skratt och konstaterar att det blir lite fel ibland när vi kan tolka ett uttalande lite olika. Hi ! Hi !
Vi ses snart alla tatueringstokiga där ute. Jag kommer snart med en liten historia igen.
Kram på er !

torsdag 7 maj 2009

Hej Alla tatuerare och övrigt löst folk där ute !!!!
Här kommer den första utav mina många, men sanna roliga historier från mitt liv som tatuerare.
En av mina mycket duktiga kollegor i min studio heter Rob Duphorn. De andra två heter Rasmus och Mattias. Det var en helt vanlig kväll i studion. Lagom fart i grejorna så att säga. Plötsligt dyker det in ett gäng tjejer. Den ena av dem går fram till Rob och säger:
- Kan du möjligtvis göra en fluga i normal storlek på mig tror du?
Robban tittar lite fundersamt på henne och säger:
- Ja.....Det kan jag väl. Det blir lite pilligt, men det går nog.
Var på den frågande tjejen utbrister:
- Ja, vad bra ! Sedan skulle jag vilja att den ser lite fundersam ut ocskå.......
Hm.....Alla vi andra i studion tittar lite konstigt på varandra och undrar så smått om hon skojar med Robban. Nej, det verkar inte så.
Hennes kompisar tittar också lite konstigt på henne och utbrister:
- Det förstår du väl, det går ju inte. Fattar du inte det ?
Den något besvikna tjejen vänder sig mot sina kompisar och utbrister:
- Kan man inte det????
I det här läget vill gärna min goda vän och kollega inflika i den lilla debatten och säga:
- Om du någon stans, någon gång mot förmodan hittar en sådan. Tag ett kort på den och ta hit det så skall jag göra den på dig.
Ingenting förvånar mig längre det kan jag lova.
Jag kommer snart med ytterligare en rolig berättelse. Det lovar jag också.
-Kram på er alla tatueringstokiga där ute! Vi ses snart igen