Hej alla !
Det var ett tag sedan som jag var här och skrev......
Jag har haft så mycket att göra på sista tiden, så det har inte varit prioritet att sitta här och skriva tyvärr. Till detta kommer en kronisk värk i ryggen som jag har fått dras med i många år efter en trafikolycka. Den har gjort sig påmind på sista tiden också.
Nej, jag ska inte sitta här och gnälla, utan jag ska bara informera lite om läget. Jag kommer tillbaks med fler roliga berättelser. Det kan ni lita på. Jag måste bara klara ut en del saker först.

På återseende får man väl säga !!!!!!!

Anders

Hej alla där ute !

Det var länge sedan.....Har haft lite mycket nu över sommaren, men nu är jag på banan igen.

Det jag nu ska berätta handlar om min kollega Mattias.
Detta var en helg, jag tror det var förra vintern om jag inte minns fel. Vi satt och jobbade som vanligt. Jag och Mattias sitter ganska nära varandra, medans Robban och Rasse sitter lite längre bort.

Jag skulle tatuera en bild som en kund hade skissat upp. Jag tyckte personligen att den var mycket bra gjort, så jag kände att jag var tvungen att visa Mattias den och höra vad han sa.

Jag håller upp teckningen så Mattias kan se den och utbrister:

- Kolla här vad snygg teckning killen har gjort!

Mattias gör ett litet uppehåll i sitt arbete och svarar:

- Va fan ! jag ser ju inget. Jag har ju inte glasögonen på mig, utbrister då Mattias.

Jag hajar till lite och sneglar lite på Mattias kund som sitter och ser väldigt förvånad och något bekymrad ut.

Mattias kopplar förmodligen direkt vad han har sagt som inte låter vidare bra i hans kunds öron. Han kontrar snabbt och säger:

- Alltså, jag menar inte så.....Jag ser alltså bra på nära avstånd, men får använda glasögon när jag skall se på längre avstånd.

Jag ser till min lättnad att kunden blev nöjd med det svaret.

Ha !Ha ! Ja, som det kan bli......

Ha det nu så bra där ute och ta hand om er.

Hej !
Det var en gång, jag tror det var för ca 12 år sedan. Det var två unga killar som hade bokat tid hos mig och Robban. Rätt som det är när vi sitter där, börjar Robbans kund att må lite dåligt och känner sig svimfärdig. Robban talar om för honom att de kan ta en paus så han kan ta ett glas vatten och eventuellt gå på toa och skölja ansiktet, eller gå ut och ta lite frisk luft.
Sådant händer i bland. Då måste man vara professionell även när det gäller dessa saker. Man måste vara lugn, tala om för kunden att det är fler som mår dåligt, erbjuda ett glas vatten, eller låta hon/han få ta en lite längre paus så att kroppen känner sig redo igen. Som de flesta vet är det inte själva tatuerandet som gör att kunden mår dåligt, utan det är kunden som är nervös och inte andas rätt. Nej nu till historian igen.
Robban satt alltså där och tog en liten paus medan jag satt och körde på kompisen. Nu bar det sig inte bättre utan att min kund börjar se lite småblek ut också. Jag frågar om även han vill ta en liten paus och det hade han inte mycket emot.
Nu sitter jag och Robban där och tittar på varandra. Det är ju lite smått ironiskt. Två kompisar och så samtidigt dessutom. Till slut tycker jag att vi får gå och titta hur våra kunder mår. När vi kommer ut i hallen ligger där en stackare på golvet. Han har precis vaknat efter att ha svimmat. Hans kompis sitter på trappan med ansiktet i sina händer och utbrister:
- Fan ! Jag kommer precis från toaletten. Jag svimmade där inne. Nu mår jag lite bättre i alla fall.
Jag och Robban böjer oss ner och hjälper den stackaren upp så att han kan sätta sig på en stol.
Det tog väl sådär en kvart till så var vi i full gång igen. De mådde jättebra under hela fortsättningen. Vi skrattade väl mest åt det hela. De hade bestämt att de skulle göra tatueringen samtidigt som kompisar, men de anade inte att de skulle kompis-svimma också...ha! ha!
Krama om varandra !
Vi hörs snart igen.

Hej där ute !
Det var en kvinna som beställde tid hos mig. Hon ville ha sitt namn skrivet på kinesiska. Hon fick som vanligt en tid lite längre fram.
Så kom den dagen som hon säkert hade väntat på länge. Hon satte sig ner i soffan. Hon fick en kopp kaffe, vilket vi brukar bjuda våra kunder på medan vi gör i ordning allt som måste förberedas inför en tatuering. Efter en stund säger jag till henne att ta plats i stolen. Jag brukar alltid göra det allra sista, såsom att "ladda maskinerna", lägga ut plastfolie, ställa fram färgkoppar mm så att kunden kan se att allt är sterilt och ok. Jag frågar henne:
- Jaså, du ska ha ditt namn på kinesiska. Okej, har du lappen så skall jag se hur det ser ut.
- Va ! Jag har ingen lapp. Kan inte du det? Ja ha ! det kanske man skulle ha med sig. Jag trodde kanske att du kunde det annars.
Mycket har jag blivit förvånad över men detta......Jag hade sådan lust att säga till henne att det är klart, jag kan ju alla 3000 tecken utantill. Allra helst när man tänker på att hennes namn naturligtvis inte finns på det språket. Man får ju oftast göra ett tecken som på något sätt associerar till hennes namn.
Ja, ja ! där ser man. Jag slutar som sagt aldrig att förvåna mig. Det slutade i alla fall med att jag gjorde en liten fjäril i stället. Det var väl helt okej det också....... om inte bättre om ni frågar mig.
Kram på er alla där ute och ta vara på era liv. Vi hörs snart.

Hej !
Jag måste även denna gång hoppa över en bra historia. Det kommer en i morgon eller i övermorgon i alla fall. Jag får passa på att besvara de kommentarer jag fått.
Jo, det är helt rätt. Om jag lägger ut bilder vet mina kunder oftast om det. Jag brukar nämligen säga detta när jag tar kortet. Om de har något emot att jag kanske lägger ut det på nätet eller i någon pärm.
Sedan till frågorna om jag kommer att lägga ut bilder här på min blogg. Nja....Jag tror nog i så fall att jag lägger upp en "my space-sida" i så fall. Där kan man ju ha en helt annan presentation över studion, oss, öppettider, jobb vi har gjort m.m. Jag vill bara få ihop allt material jag vill ha. Just nu har jag köpt en ny digital systemkamera som tar grymma bilder. Jag har en hel del bilder i den nu, så det känns som det kan bli aktuellt snart.
Okej då ! Här kommer en liten historia då.......
Det var en dam i övre medelåldern som bokade tid hos mig en gång. Hon bokade tidigt på året och fick en tid ett par tre månader efteråt.
Jag jobbar på kvällar, så jag brukar ha min första kund halv sju ungefär. Det var också vid denna tidpunkt hon hade fått sin tid.
Allt rullade på som vanligt i ett par månader. En tidig morgon sätter jag mig i bilen för att åka till mitt andra jobb. Det jobbet börjar sju på morgonen. När jag kommer fram till mitt arbete ringer det i min mobiltelefon. Klockan är då ca kvart i sju kanske. I andra ändan hör jag en något sur dam som är lite kort i rösten som säger:
- Vad är du någonstans ?
Jag fattar naturligtvis ingenting. Hon presenterar sig inte heller.
- Var är du och när kommer du ? Jag har stått här sedan halv sju och väntat.
Nu börjar jag bli lite småirriterad. Så här på morgonkvisten dessutom. Jag säger:
- Och vem pratar jag med och framför allt vad i hela fridens namn menar du att jag skall vara?
- Jag heter .........X och jag hade beställt tid hos dig nu kl. sju. Jag står här utanför din studio. Kommer du eller?
Oh, herre gud tänkte jag. Då kom jag på att det var den här något över medelålders-tanten som jag pratade med. Hon som hade bokat tid för ett par månader sedan. Jag kom också på att hon har ju faktiskt tid hos mig i kväll. Jag fick bara säga:
- Ojsan ! det har blivit något fel i kommunikationen någonstans på vägen. Jag ursäktar om jag inte förklarade tydligt nog, men det är inte för än halv sju i kväll du ska komma. Alltså arton och trettio.
Den fortfarande något märkbart sura kvinnan/tanten/damen tyckte väl att allt fel var mitt, men hon kom på kvällen i alla fall och fick sin tatuering och vandrade ut ur studion lycklig. Det är det som räknas. Nu mer är jag väldigt noga med att säga arton och trettio och inte halv sju. Hi, Hi, Hi ! Glöm inte att ha lite koll på annonserna på min blogg. Det är en hel del intressanta.
Kram på er alla så hörs vi snart igen.

Hej igen !
Tänkte inte lägga in någon rolig historia om någon episod idag. Jag tänkte bara att besvara inlägget från den som behagar vara anonym. Det frågas om varför inte jag lägger upp bilder. Jag hade tänkt från början att det skulle vara en blogg där det inte skulle finnas något sådant. Som ni ser i min bloggbeskrivning, så har jag skrivit att jag inte kommer att ta upp vem som är bäst eller sämst och skitsnack hit och dit. Jag vet inte riktigt om det blir den blogg som jag hade tänkt mig att den skulle bli då. Jag får väl fundera lite. Man vet aldrig. Jag har fått en del påtryckningar från olika håll, så jag får se. Blir det fler, kanske jag ändrar mig.
Kom fram ur garderåben du "anonyma" tjej eller kille så kan vi ta ett snack.
Kommer snart en ny rolig anektot. Håll ögon och öron öppna.
See you ! som dom säger over there.

SYNFEL ELLER !

Hello ! , i´m back again Hi, Hi !
Vi har en mycket duktig kollega i studion som heter Mattias. Han kommer från Stockholm. I slutet på varje månad kommer han ner till oss och tatuerar. Det har han gjort i snart 3 års tid. På tattoo Lions studio har vi så, att vi sitter i två stora bås kan man säga. Mattias sitter inne hos mig och Rasmus sitter inne hos Robban.
Jag sitter denna lördagseftermiddag och ska göra en tatuering från ett mycket snyggt tecknat motiv. Jag tror det var ett lejon med lite natur och annan vegetabilisk blandning.
Jag kommer ihåg att motivet var mycket skickligt ritat. Jag kommer inte ihåg vem som hade gjort det, men det märktes att personen i fråga hade talang för det i alla fall.
Jag satt alltså där med min kund och skulle just börja tatuera när jag plötsligt kom på att detta borde Mattias se. Jag sträckte upp teckningen mot Mattias håll så att han kunde få se den fina teckningen. Mattias tar en liten paus i sitt arbete och tittar bort åt vårt håll för att se bilden som jag håller upp. Mattias utbrister:
- Jag kan väl för fan inte se något. Jag har ju inte på mig mina glasögon......
Jag tittar lite försynt på Mattias kund och ser att han har ett något undrande ansiktsuttryck.
Oj ! tänkte jag. Det var inte bra.
I samma stund vänder sig Mattias om och ser sin kund sitta där och titta lite frågande på honom.
- Nej ! alltså, jag ser perfekt på närmre håll. Det är bara det att jag måste ha glasögon för att se på lite längre håll.
Kundens undrande blick avtar något och han sätter sig till rätta igen och börjar skratta. Jag behöver väl egentligen inte säga att vi andra inte var sena att skratta vi också.
- Klart för idag ! slut för idag ! som min gamla magister i skolan alltid sa.

OBS ! Titta i vänsterspalten. Det kanske är någon annons som är intressant att klicka in på.

På återseende ! Vi hörs snart igen.