Hej !
Det var en gång, jag tror det var för ca 12 år sedan. Det var två unga killar som hade bokat tid hos mig och Robban. Rätt som det är när vi sitter där, börjar Robbans kund att må lite dåligt och känner sig svimfärdig. Robban talar om för honom att de kan ta en paus så han kan ta ett glas vatten och eventuellt gå på toa och skölja ansiktet, eller gå ut och ta lite frisk luft.
Sådant händer i bland. Då måste man vara professionell även när det gäller dessa saker. Man måste vara lugn, tala om för kunden att det är fler som mår dåligt, erbjuda ett glas vatten, eller låta hon/han få ta en lite längre paus så att kroppen känner sig redo igen. Som de flesta vet är det inte själva tatuerandet som gör att kunden mår dåligt, utan det är kunden som är nervös och inte andas rätt. Nej nu till historian igen.
Robban satt alltså där och tog en liten paus medan jag satt och körde på kompisen. Nu bar det sig inte bättre utan att min kund börjar se lite småblek ut också. Jag frågar om även han vill ta en liten paus och det hade han inte mycket emot.
Nu sitter jag och Robban där och tittar på varandra. Det är ju lite smått ironiskt. Två kompisar och så samtidigt dessutom. Till slut tycker jag att vi får gå och titta hur våra kunder mår. När vi kommer ut i hallen ligger där en stackare på golvet. Han har precis vaknat efter att ha svimmat. Hans kompis sitter på trappan med ansiktet i sina händer och utbrister:
- Fan ! Jag kommer precis från toaletten. Jag svimmade där inne. Nu mår jag lite bättre i alla fall.
Jag och Robban böjer oss ner och hjälper den stackaren upp så att han kan sätta sig på en stol.
Det tog väl sådär en kvart till så var vi i full gång igen. De mådde jättebra under hela fortsättningen. Vi skrattade väl mest åt det hela. De hade bestämt att de skulle göra tatueringen samtidigt som kompisar, men de anade inte att de skulle kompis-svimma också...ha! ha!
Krama om varandra !
Vi hörs snart igen.